Tagen i skogen

1

Hitta heta sexkontakter i ditt grannskap! 100% gratis Registrering!

Det hade gått ett tag sedan den där första “intima fikan” hemma hos Marianne, eller vad man nu skulle kalla det. Jag log för mig själv när jag tänkte på hur vi så oväntat hade upptäckt varandras hemliga böjelser för ömsesidig, njutningsfylld dominans, böjelser som vi sedan dess utvecklat vidare under några oregelbundna möten, när lusten föll på. Det började bulta i min lem när jag i minnet återkallade känslan av hennes hårda handflata över mina skinkor, och bara tanken på vad hon gjort med mig senast fick mig att börja andas lite snabbare, och pulsen ökade. Nu skulle det bli min tur att återgälda hennes fantasifullhet. “Ja du Marianne, du kan inte ana vad jag har klurat ut åt dig!”, tänkte jag och log igen för mig själv, där jag gick på skogsstigen.

Jag var ute på en liten rekognosceringstur i ett skogsparti strax utanför staden. Jag brukade jogga där några gånger i veckan, och hade konstaterat att det aldrig var några andra människor där, framförallt inte mitt i veckan på dagtid. Det var dessutom ganska svårt att ta sig dit med bil. Vägen var inget vidare, men för min gamla traktor till Volvo var det inga problem. “Stadsbor med fina bilar göre sig icke besvär!”, tänkte jag. Jag kom tillbaka till bilen, nöjd med resultatet av mina efterforskningar, och knappt hade jag hunnit ut på stora vägen igen förrän jag slog numret till Mariannes jobb.

– Strandhotellet, Marianne, vad kan jag hjälpa till med? Mariannes mörka, beslöjade röst virvlade varm in i mitt öra, extra flörtig eftersom hon på displayen i lobbyns växel såg att det var jag som ringde. Jag hängde på, och vi startade vårt vanliga lilla spel.
– Mitt namn är Fredrik, och jag skulle behöva lite hjälp på onsdag med ett projekt gällande förebyggande friskvård. Skulle det möjligen kunna vara intressant?
– Jaha, det är möjligt, men kan du utveckla det lite? Och vilken tid i så fall?
– Om du möter mig på Kärleksgatan 69 kl 13 så förklarar jag mer på plats. Adressen var vår kod för vilket typ av möte det var frågan om, och betydde att vi skulle ses hos Marianne.

– Då ska vi se här… ok, jag är ledig på dagtid på onsdag, så det går bra. Behöver jag förbereda mig på något särskilt sätt? Det underförstådda i hennes leende röst gick inte att ta miste på.

– Det bestämmer du själv. Men se till att klä dig i plagg som du inte är rädd om, och förbered ett ombyte. Vi ses. Jag lade på innan hon hann säga något mer. Det var signalen om att det denna gång var jag som bestämde.

Onsdagen kom. Jag var väl förberedd, såväl rent praktiskt som mentalt och fysiskt. Jag hade hållit på mig en hel vecka, och bara smekt mig själv precis så mycket att åtråns droppar sakta och plågsamt sipprade ur mig och jag nätt och jämnt kunde hålla tillbaka orgasmen, medan jag tänkte på Marianne och vad jag skulle göra med henne. Exakt kl 13 parkerade jag bilen utanför hennes fastighet, kontrollerade att min väska med trustningen låg väl stängd på golvet bakom förarstolen, och gick sedan visslande uppför trapporna till hennes lägenhet.

Hon hade tydligen sett mig på gatan, för när jag kom upp stod hennes dörr på glänt, och jag hörde henne böka inne i lägenheten. Jag gick in och fortsatte mot ljuden. Det visade sig att hon bäddade i sovrummet. Uppenbarligen väntade hon sig att jag skulle komma in och leta efter henne, för hon stod framåtböjd med ryggen mot mig och justerade lakanen, i bara underkläderna. Hon vred på huvudet och grinade upp mot mig, utan att avsluta sina sysslor.

– Hej Fredrik! Förlåt, jag är lite försenad – snart klar, lovar.
– Ok, det är noterat, sade jag med eftertryck, och försökte låta sträng. Samtidigt undrade jag lite ironiskt för mig själv om det faktiskt kunde vara så att lakansträckningen blev bättre om man svankade riktigt mycket under tiden och bar en minimal stringtrosa. Så gjorde i alla fall Marianne, och jag hade naturligtvis inget emot att beskåda de runda, välformade skinkorna som svängde framför mig. För att göra henne lite frustrerad i hennes försök att hetsa upp mig, fortsatte jag emellertid med förströdd röst:
– Jag väntar i vardagsrummet så länge. Men skynda dig, tillade jag, med lagom irritation i rösten, och gav henne en så hård klatsch på ena skinkan att hon föll ner på sängen av det oväntade slaget. Innan hon ens hann kommentera det var jag ute ur rummet.

Snart kom hon fram till mig i soffan i vardagsrummet, där jag satt och tänkte tillbaka på hur hon just i denna soffa tagit mig första gången och låtit mig uppleva en dittlills okänd njutning.

– Du, vad tror du blir bäst att jag tar på mig? Marianne höll fram några olika alternativ byxor och tröjor. Jag höll upp dem, tittade noga och kände på dem. Till slut bestämde jag mig för ett par tunnslitna jeans med flera långa revor tvärsöver låren både fram och bak, och med fransiga byxben. På överkroppen blev mitt val en tunn bomullsskjorta med gamla målarfärgsfläckar på.

– Det här blir bra, sa jag och höll fram plaggen. Och de andra kan du ha med som ombyte.
– Skor då?
– Gympadojor blir bra. Du kan dra några överdragskläder över alltihop, om du inte vill bli sedd av grannarna när vi går ner till bilen. Sedan kommer ingen se dig utom jag, sade jag menande, och såg rakt in i hennes förväntansfullt lysande ögon. Kom nu.
Hon klädde på sig, stoppade ner extrakläderna i en ryggsäck och snörade på sig sina joggingskor. Jag tog hennes varma hand i min, och så gick vi ner till bilen och körde i väg.
– Vart ska vi? Självklart var hon nyfiken.

– Du får se, svarade jag belåtet. Hon satte upp en låtsat trumpen, otålig min, och när jag inte sade något mer, sysselsatte hon sig med att borsta det långa, raka mörka håret istället. Hon satte sedan upp det, medveten om att det för det mesta var bra att ha det ur vägen under våra träffar. Jag kastade en blick på henne och beundrade hennes lena, mjuka ansikte, raka näsa och mörka ögonfransar. Kanske var det hennes mun som attraherade mig mest av hennes drag. Sensuella, mjuka, muskulösa läppar, som för den skull inte var så groteskt stora som de numera alltmer förekommande “silikonmunnarna” på fotomodeller och filmstjärnor. De suggestiva smilgroparna på var sida om mungiporna var ett extra plus. Hon log när hon märkte att jag betraktade henne, och jag såg hur hennes gröna ögon glittrade, trots att hon inte tittade på mig, utan rakt fram genom vindrutan.

– SE HUR DU KÖR! Hon skrek plötsligt till, och jag ryckte till och flyttade foten till bromspedalen och blicken till vägen. Men vägen låg helt tom. Marianne skrattade pärlande. Jag svor, stannade tvärt och lutade mig över på hennes sida.

– Det där ska du få ångra, väste jag, försökte själv hålla skrattet tillbaka, och pressade min mun hårt mot hennes fortfarande skrattande läppar. Med ett nöjt hummande öppnade hon villigt sin mun, och min tunga sköt girigt in och mötte hennes. Utan förvarning kramade jag hennes ena bröst, tillräckligt hårt för att få grepp om hennes redan styva bröstvårta genom både skjorta och behåkupa. Med ett stön drog hon häftigt in luft genom näsan, och krökte ryggen bakåt. Jag behöll greppet om hennes hårda knopp medan min tunga virvlade ännu ett varv runt hennes, och lämnade sedan motvilligt både bröst och mun. Det var allt för länge sedan vi träffades och jag hade svårt att tygla mig, men jag satte mig ändå tillrätta i stolen igen och lade i växel.
– Skrattar bäst som skrattar sist, konstaterade jag. Vi är snart framme.
Jag sneglade mot Marianne, men hon satt lugnt tillbakalutad med slutna ögon, med antydan till ett leende över läpparna. Snart lämnade vi stora vägen, och vek in på den gropiga skogsvägen, som ledde långt in i skogen, avskild från omvärlden.
– Schysst, en liten skogstur, sade Marianne och tittade uppskattande ut genom fönstret.
– Mmm, svarade jag, en liten skogstur ska det bli. Här stannar vi!
Jag bromsade in och parkerade intill en liten björkdunge. Vi klev ur bilen, jag tog min väska och Marianne befriade sig snabbt från de alltför varma överdragskläderna. Enligt almanackan var det höst, men en underbar och ovanligt sen brittsommar slösade sol och tjugogradig värme över oss, trots att det var oktober. Marianne stuvade ner regnstället i sin ryggsäck tillsammans med ombytet, och tittade sedan frågande på mig.
– Vad händer nu då?

– För det första vill jag från och med nu bara höra “ja” eller “nej” från dig, om jag inte säger något annat. Och du svarar bara på tilltal. Är det uppfattat?
– Ja, sade hon redigt, och log mot mig.
– En sak till – du ser mig inte i ögonen.
– Nej. Hon slog genast ned blicken.
– Bra. Då ska du få en liten uppgift.
Jag tog fram en morakniv och ett snörnystan ur väskan och räckte henne.
– Du ser de där björkarna?
– Ja…
– Du ska skära av de yttersta tunna, fina grenarna, och binda ihop ett mjukt ris av dem. Eftersom jag är på extra gott humör idag, ger jag dig fria händer att utforma det precis som du vill. Jag utgår ifrån att du förstår vad det ska användas till. Men om du försöker fuska blir det bakläxa. I dubbel bemärkelse, tillade jag med eftertryck.
– Ja, sade hon, och skred till verket.

Jag satte mig på motorhuven och iakttog henne där hon frenetiskt sträckte sig efter de späda grenarna, vilket fick hennes skjorta att glida upp och blotta hennes gyllenbruna hy, och de vita snörena i hennes stringtrosa. Jag föreställde mig hur trosgrenen pressade mot hennes heta skåra och sakta fuktades av hennes bävande kön. Mitt eget kön växte vid tanken och en varm väta började så smått fukta även mina kalsonger.

Snart var hon nöjd med insamlandet, band omsorgsfullt ihop “buketten” och kom stolt fram med den till mig. Jag inspekterade den noga, en nästan meterlång, mjuk, följsam riskvast, och bestämde att det fick duga.
– Duktig flicka! Den tar jag hand om så länge, fortsatte jag, öppnade min väska, stoppade ned så mycket av riset som fick plats, och tog samtidigt upp en svart ögonbindel och ett vitt, ganska tjockt, mjukt rep. Hon tittade storögt på sakerna och fick något glansigt i blicken. Jag fortsatte som om inget hänt:

– Ta på dig ögonbindeln, tänk inte ens tanken att försöka göra en glipa för att tjuvkika.
– Nej, lydde hon, och knöt bindeln orenligt för ögonen.
– Bra, sträck nu fram båda händerna. Nej, inte så, håll ihop dem bredvid varandra.
Jag lade repets ände över hennes mjuka handleder, ett varv, två varv över varje, sedan ett par varv över båda, tills jag tyckte att det höll fast henne stadigt, och knöt sedan ett par rejäla knopar över alltihop.
– Så, då går vi.

Jag gick före henne och ledde henne några meter bakom mig i repet, som om jag hade fångat en liten hind som skulle tämjas, och hon stapplade trevande efter. Jag såg att hon öppnade munnen ett par gånger, som för att säga något, men mindes vem som bestämde idag, och bet i stället ihop. Hon snubblade till ett par gånger och ramlade framlänges på den lite leriga stigen, och kvävde en darrig fnitterattack. Men hon reste sig mödosamt och fortsatte sin famlande resa. Jag tyckte hon var vackrare än någonsin, med de trasiga jeansen som genom revorna blottade de mjuka, nu fläckvis leriga låren. Några få lerstänk i hennes ansikte bara förhöjde hennes fina drag, och jag konstaterade att den här utflykten hade börjat riktigt bra.

Efter ett par minuters snavande och mina otåliga drag i repet, var vi framme vid platsen jag hade förberett för oss. Jag ledde henne fram till en öppen yta mellan två lövträd, som jag till slut hittat i det för övrigt granrika skogspartiet. – Stopp, sade jag, och hon stannade tvärt på min order. Jag konstaterade att trissan som jag tidigare hade hängt upp i trädet fanns kvar, och med ett snabbt kliv var jag uppe vid grenen och trädde igenom repets fria ände. Sedan skotade jag resolut hem, och hon flämtade till när hennes armar plötsligt drogs uppåt. När hennes kropp var helt utsträckt, utan att hon behövde stå på tå, fäste jag repet i en av de låga grenarna, tog ett steg tillbaka och beundrade mitt verk.

– Såja, skönt att sträcka på sig, eller hur?
– J..ja, fick hon fram.
Då kom jag på en sak som jag nästan hade hållit på att glömma. Jag grävde i min väska och fick fram videokameran och stativet, gick bort en liten bit så att hela scenen skulle komma med ordentligt – det var inga närbilder jag var ute efter – riggade upp kameran på stativet och lät den börja spela in. Vilken överraskning det skulle bli för Marianne att se sig själv efteråt!

Jag gick fram till henne igen och cirklade runt henne ett varv. Hennes andhämtning var lite snabbare nu, hon lyssnade intensivt efter prasslandet av mina steg i de nedfallna löven. Jag gick tillbaka till väskan och tog ut ytterligare två rep. Jag gick fram till henne, lade vardera repet om hennes strumplösa vrister, virade det några varv runt och knöt om. Sedan tog jag först den ena änden och trädde igenom en trissa i marknivån på det ena trädet, och sedan den andra genom en likadan trissa fäst i det andra trädet. Så ställde jag mig mitt framför henne, halade in på repen, och när hon kände att det började dra blev hon tvungen att snabbt flytta isär fötterna. Jag backade, drog sakta i repen tills hennes ben var så pass mycket särade att hon tvingades ställa sig lätt på tå för att inte hänga fritt i händerna. Så fäste jag repen i en bastant järnögla som jag bankat ned i marken vid mitt senaste besök. Marianne andades häftigt och drog hjälplöst i repen, som en fluga i ett spindelnät, men kom såklart ingen vart. Nu var det bara att njuta, för oss båda.
Jag cirklade sakta runt henne, hummade eftertänksamt då och då, gick sedan fram helt nära henne, ställde mig framför henne och andades i hennes öra:

– Är det skönt?

– Nej, sade hon trotsigt. Hennes röst skälvde lite, men jag tolkade det som upphetsning och inte rädsla. Vi hade byggt upp ett starkt förtroende emellan oss, och hon visste så väl att jag aldrig någonsin skulle skada henne på något sätt.
– Ska jag ta loss dig och köra dig hem igen då? Min röst var lent leende.
– Nej, pep hon snabbt.
– Tänkte väl det, sade jag, och strök varsamt med fingertopparna runt hennes midja och mage, som nu var helt bar eftersom skjortan åkt upp en bit med hennes armar. Jag fann hennes piercade navel och fingrade på den lilla ringen, vred den, drog lite i den. Hon lutade huvudet bakåt och fyllde lungorna med luft. Jag tog tillfället i akt när hennes byst sköt ut, och med ett hårt, oväntat ryck slet jag upp hennes plagg så att skjortknapparna for all världens väg. Hon flämtade till av häftigheten när hennes behåtäckta bröst befriades från skjortan, och även jag började andas snabbare. Jag fullföljde den omilda behandlingen, och rev med kraft sönder resterna helt och hållet, så att bara ett par trasor hängde kvar runt hennes armar.

– Nu är du visst inte så tuff längre, va? Jag njöt i fulla drag av hennes utsatthet.
– N..nej.., fick hon fram, med hängande huvud.
Jag strök sakta med händerna hela vägen från hennes handlovar, ner över armhålorna, rundade behåkuporna och tryckte till lite runt brösten, vars styva bröstvårtor tydligt avtecknade sig genom det glansiga materialet, fortsatte sedan ner över höfterna, bak mot ryggen och fram över den släta, mjuka magen. Min ena hand strök vidare ner över jeansen, stannade upp mellan hennes ben, och tryckte mot precis det ställe som det skulle tryckas mot. Hon kastade huvudet bakåt igen när trycket ökade och jag sakta gned min hand mot hennes bultande sköte. Just när hon började gny lite, förde jag in den andra handen i revan strax ovanför ena knät, fick grepp, och med ett bestämt ryck rev jag sönder byxorna ända upp tll linningen, varefter det andra byxbenet fick samma behandling. Jag trodde nästan Marianne skulle börja hyperventilera av våldsamheten, men jag gick lugnt runt henne, tog tag i hålen strax under hennes skinkor och ryckte till på samma sätt. Byxorna var så slitna att de nu rämnade totalt, och de trasor som var kvar av byxbenen gled ner och hängde över varje ankel.

Jag strök henne ömt över magen igen, knäppte sakta upp jeansens knappar, och lät sedan händerna vandra ner över de nakna låren och in över den sanslöst mjuka, och lena huden på insidan av låren, där jag fick tag om den sista grensömmen. Med ett slutgiltigt ryck spräckte jag det sista hindret, och nu låg jeansen i trasor vid respektive vrist. Marianne andades jämnt men tungt, väntade på vad som skulle hända härnäst. Jag tog några steg tillbaka och betraktade henne förundrat, hon var så skön, så ljuvligt kvinnlig! Jag gick runt hennes kurviga, nästan bronsfärgade kropp, njöt av åsynen av de välexponerade, runda skinkorna, de mjuka, lerfläckade låren, och bröstens spända rundhet i behån. Behån, ja…

Jag gick fram till henne igen, smekte henne upp och ner längs sidorna, över magen, ner till den runda kullen under trosorna, och upp igen till brösten. Jag tog upp morakniven ur mitt bälte, stack försiktigt in spetsen under tyget mitt fram mellan kuporna, drog sedan kniven sakta men bestämt rakt utåt tills tyget brast och hennes frukter studsade ut i efterlängtad frihet. Jag stoppade tillbaka kniven i bältet, lade huvudet på sned och betraktade hennes runda bröst som gungade i takt med hennes bröstkorg. Jag gick fram till henne, helt nära igen, fyllde ömt mina händer med hennes härlighet och viskade i hennes öra:

– Du är så fin, Marianne, vet du det? Du är så fin…
– Jj…ja…, stönade hon tillbaka, när mina tummar och fingrar slöt sig om hennes till bristningsgränsen hårda bröstvårtor, som stod rakt ut från de mörka vårtgårdarna, och hon vred huvudet av och an när jag ömsom lättade, ömsom ökade trycket kring hennes spenar, och knep om de känsliga knopparna.

– Nä, vi kommer visst ingen vart, sade jag då plötsligt, och gav henne i stället en lätt klatsch över varje bröst. Hon ryckte till, frustrerad över avbrottet i den både burdusa och sköna behandlingen. Jag lämnade henne och gick bort till min väska igen, tog fram ett smidigt ridspö och närmade mig henne igen. Jag sträckte ut änden med den lilla läderflärpen och lät den sakta cirkla runt det ena bröstets rundning, i allt mindre cirklar, tills den nådde den fortfarande solbrända bröstvårtan. Hon vred sig oroligt när jag drog det svala lädret fram och tillbaka över spetsen, ökade sedan trycket lite och gjorde rörelserna mer distinkta och ryckvisa. Hon stönade för varje gång flärpen gled upp och ner över den styva bröstvårtan. När jag bedömde att den nästan började bli bedövad av beröringen, lät jag spöt glida över till hennes andra, hittills försummade bröst. Jag gjorde en eftertänksam, långsam cirkelrörelse runt hela bröstet, och gav henne sedan en plötslig, lätt snärt strax under bröstvårtan. Hon ryckte till och kved, men snabbt fick hon en likadan snärt just ovanför bröstvårtan, alldeles i kanten av vårtgården.

Hon frustade, vred sig i repen, men jag fortsatte att metodiskt sprida lätta rapp över båda brösten, så att de efter en stund bar svagt rosa märken av stingen. Då slutade jag, och utan någon övrig kontakt med hennes kropp, lutade jag mig fram och sög in den ena bröstvårtan hårt i min mun, drog ut den med läpparna tills den fjädrade tillbaka ut ur min mun med ett ljudligt “plopp”. Hon flämtade, och hennes andra bröst fick genast samma behandling. Jag rätade på mig, kysste henne lätt upp längs brösten och halsen. Hennes mun var lätt öppen och sökte min, men jag vek undan, bet i hennes örsnibb och andades tungt i hennes öra:

– Jag tror minsann att vi är lite kåta idag, eller hur? Jag strök med ena handen upp längs insidan av hennes varma lår, och lade min hand över hennes sköte, som bildat en stor, våt fläck i hennes trosor. Jag insåg att “vi” verkligen stämde, eftersom jag kände hur fuktigt det var i mina kalsonger av min egen försats.
– Ja, stönade hon, när mitt ena finger gled fram och tillbaka över den trostäckta skåran. Jag tog fram kniven igen med den andra handen, förde den runt bakom hennes rygg och fick in bladet under stjärtsnöret, och drog det sakta rakt bakåt med kniven.

Hon kastade huvudet bakåt igen och jag kände med den andra handen hur den tunna trosan för ett ögonblick skar in i hennes blygd, tills snöret till sist brast. Med en intim smekning befriade jag hennes mjuka, svullna, fuktiga kön från trosresterna, som inte föll ner av sig själv, utan klibbade fast i den savande springan. Jag kunde inte bärga mig längre utan måste ha ett smakprov, så jag satte mig hastigt ner på marken och stödde mig bakåt på armarna in under henne hennes särade ben, och drog med öppen mun hela min tunga ett par gånger fram och tillbaka mellan hennes blygdläppar, och stack i förbigående in den helt kort i hennes heta slida, innan jag motvilligt drog mig tillbaka. Det var i grevens tid, för jag märkte hur hon stannade upp och spände lår och underliv, och hade jag fortsatt skulle hon ha kommit bara av denna korta beröring.

Hon stönade frustrerat och otåligt när jag reste mig upp igen, men jag tog ingen notis om hennes irritation, utan tog ridspöt i min hand igen. Jag förde det mot hennes kön, som dagen till ära var helt slätrakat. Det var första gången jag såg henne helt kal, och jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte det var finare än med en diskret, lockig buske. Det hade i alla fall helt klart ingen avtändande effekt på mig, speciellt inte som det passade rätt bra med vad jag hade förberett.

– Men Marianne, du trodde väl ändå inte att du skulle få komma redan?! Jag gav hennes släta venusberg en lätt underhandssnärt med läderflärpen.
– Ne..ej, fick hon fram, mitt i rappet. Jag förde in spöt mellan hennes ben, och med ett lätt tryck lät jag det glida fram och tillbaka mellan blygdläpparna, stannade sedan upp med läderflärpen i hennes skåra och började försiktigt reta hennes känsliga sköte med fjäderlätta, men rytmiska slag, spridda från mellangården och upp mot klitoris. Hon vred sig i sina bojor och stönade högt av vällust. Jag drog bort ridspöt igen och förde läderflärpen mot hennes ansikte, drog försiktigt fram och tillbaka över hennes halvt särade läppar. Hon öppnade munnen mer, sköt ut tungspetsen, och kände sin egen smak. Jag tryckte in flärpen lätt i hennes mun, och hon sög upphetsat på det redan fuktiga lädret.
– Bravo, sade jag och tog ner spöt, lite fukt ger bara lite bättre sting!

Jag stack ner ridspöt i byxlinningen, och vände mig mot min väska igen. Jag tog upp en liten glasburk och en mjuk, liten pensel. Utan ett ord gick jag fram till henne, öppnade burken och doppade penseln i den blandning av matolja och honung, som jag gjort i ordning dagen innan. Hon ryckte till när den blöta, sträva penseln cirklade kring först hennes ena bröstvårta, sedan den andra. Hon bet sig i underläppen av den sköna beröringen, men jag doppade penseln på nytt i burken och förde den i stället mot hennes bultande underliv. Det gick en stöt genom henne när den kalla penseln virvlade in och snurrade runt mellan hennes blygdläppar, strök upp över hennes klitoris med ett extra tryck, och sedan gled ner igen för att göra ett hastigt besök i slidmynningen, innan jag gick runt bakom henne för att avsluta dess resa i Mariannes anus. Hon knep först ihop skinkorna av den svala penselspetsen, men med det ett lätt grepp om hennes ena skinka särade jag stjärthalvorna och hon lät sig sedan smörjas in så att hela ringmuskeln glänste lika fuktig och blank som hennes vulva.
– Vad…

Längre hann Marianne inte förrän min hand landade med en rejäl klatsch över hennes ena skinka, sedan omedelbart över den andra. Hon flämtade till och mindes sedan att hon bara skulle svara på tilltal.
– Du har visst glömt reglerna, eller hur?
– Ja, stönade hon fram.
– Då får vi väl försöka lära dig dem en gång för alla?
– Ja, sade hon igen, och anade vad som skulle komma. Men jag tog inte fram ridspöt, utan sträckte mig istället ner och tog upp björkriset. Fortfarande stående bakom henne strök jag henne ytterst lätt med det följsamma riset ända uppifrån axlarna, ner över ryggen, vidare över hennes stjärt och ner längs de gyllenbruna benen till vristerna, och upp igen. Hennes hud knottrade sig av rysningar, och jag tog god tid på mig att låta henne inse vad som väntade. Till slut stannade min hand oundvikligen och riset fick eftertänksamt vila mot hennes stjärt. Sedan cirklade jag det runt hennes välformade skinkor några gånger innan jag till slut lyfte riset, väntade några sekunder, som säkert kändes som en evighet för Marianne, och daskade sedan till henne över ena skinkan, och sedan snabbt över den andra.

Hon andades snabbare, och putade utmanande med stjärten bak mot mig.
– Du gillar visst det här, va´? Hennes svar dröjde aningen för länge, så jag smällde till med riset igen, tre snabba slag över vardera skinka, nu lite hårdare.
– Ja! Ja! Hennes svar kom nu ivrigt, lika ivrigt som rappen, som jag nu delade ut med rytmiska, metodiska slag, jämnt fördelade över hennes spända, svankande skinkor. Jag ökade långsamt kraften tills hon slutligen knep ihop skinkorna hårt. Jag gjorde en kort paus, lät stingen lägga sig lite, återupptog sedan piskningen med hårda, tunga, långsamma slag. För varje slag drogs de underbara skinkorna samman, och hann lagom slappna av inför nästa rapp, tills Marianne slutligen mera kved än stönade. Då slutade jag, strök ömt över den lena, rosiga huden med min hand, njöt av den underbara rundningen, smekte henne vidare ner över låren, fram på magen, upp till de spända brösten, och nafsade henne lätt i nacken. Hon rös och andades häftigt.

Plötsligt så sparkade hon reflexmässigt till med ena benet – så gott hon kunde med repen om anklarna – och sedan med det andra. Just när hon skulle till att säga något mindes hon våra regler, och bet sig i läppen. Men ord var överflödiga. Jag log i triumf för mig själv. Jag visste hur det var fatt; “de” hade till slut hittat hit.

jag valt platsen också på grund av en stor myrstack några meter längre bort, och det var alltså gott om stora, svarta skogsmyror i markerna. Jag gick runt och ställde mig framför henne, och betraktade hur hon maktlöst försökte skaka av sig de målmedvetna krypen som nu kröp upp längs hennes ben, först ett par enstaka, sedan följda av sina vänner, tills hennes ben var prickiga av nyfikna myror. Marianne insåg att det var lönlöst att kämpa emot, och försökte istället stå stilla och slappna av. Jag lutade mig fram och viskade i hennes öra:

– Det är lugnt, Marianne, koppla av, det är bara några små gäster som också vill ha det jag vill ha. Hon stelnade till när det gick upp för henne varför jag hade “målat” hennes underliv och bröstvårtor med något, och hon stod bävande blickstilla när hon kände hur den första lilla besökaren gav sig in mellan hennes ben, och dess små tentakler spred ilningar genom hennes kropp. Jag gick ner på huk och betraktade upphetsat hur de små svarta krypen snart blev fler och fler mellan hennes ben. Hon fick gåshud när den lilla armén intagit sina positioner på både de yttre och inre blygdläpparna. Ett par myror hade redan hittat hennes känsligaste punkt och sög i sig den söta honungen på hennes klitoris, ett annat tappert kryp kröp runt i slidmynningen, där det njöt av både honungen och Mariannes naturliga safter, som sipprade fram ur hennes inre. Myrornas antal blev större, och så småningom kilade några vidare upp längs hennes mage.

De drogs som pilska tonåringar till hennes bröst, där de fann sötman på hennes känsliga bröstvårtor. En av dem klättrade upp på toppen av den stenhårda bröstvårtan, och lapade i sig den söta blandning som samlats i vårtans lilla krater. Marianne rörde sig allt mer oroligt, vred sig av och an och andades häftigt, på gränsen till hyperventilation. För egen del bultade det i både lem och tinningar, och jag slet av mig min sweat shirt, träningsbyxor och boxer shorts, så att jag stod lika naken som Marianne. Min lem fjädrade rätt ut, och en strid ström könssaft sipprade ut från mitt blankhårda ollon. Jag ställde mig på alla fyra och såg förundrat in i hennes sköte.

Det var nu täckt av de svarta, arbetsamma myrorna. Några av dem hade krupit längre bak över mellangården, men hade vissa svårigheter att ta sig vidare mot hennes känsliga stjärtskåra. Jag kröp in mellan hennes ben och ställde mig på knä bakom henne i stället, särade försiktigt på skinkorna, och snart kröp en liten ström av myror bak och sysselsatte sig omedelbart med hennes anus. Marianne flämtade av den kittlande stimuleringen, och svankade instinktivt bakåt. Frivilligt eller ofrivilligt öppnade sig då hennes analöppning och fascinerad såg jag hur två små gynnare omedelbart kilade in i hennes mörka inre. Automatiskt slöt sig hennes öppning igen bakom inkräktarna. Jag drog isär skinkorna lite mer, och när hon slappnat av igen, öppnades hennes hål igen.

Jag tittade långt in i det gapande mörket, och snart kröp de förvirrade fångarna ut igen, och började genast suga i sig safterna i den väldoftande mynningen i stället, tillsammans med sina talrika vänner. Anus slöt sig igen och jag släppte försiktigt på skinkorna så att myrorna kunde fortsätta sin middag i lugn och ro. Då pep Marianne plötsligt och ryckte till. Så gnydde hon igen och började frenetiskt slappna av och knipa ihop skinkorna.

Då förstod jag! De små liven hade kommit i kläm kring hennes anus och gav henne nu små tjuvnyp i den känsliga ringmusikeln! Det verkade dock inte vara någon större fara å färde, så jag lät henne rycka och gny. Men jag blev nyfiken på hur det kändes, så jag reste mig, gick runt henne och förde in min lem mellan hennes blygdläppar. Både hon och jag stönade av njutning när jag drog ollonet fram och tillbaka i skåran. Nästan samtidigt ryckte vi båda häftigt till när njutningen blandades med ett kortvarigt sting. En ilsken myra gav mig ett nyp på undersidan av ollonet!

– Om du vill får du ta…la nu! fick jag fram, när ett andra nyp både störde och förhöjde min njutning, nu på ovansidan av min svullna lem.
– Fredrik, du är… ju inte… riktigt.. klok… frustade hon med ett nervöst fnitter, mellan njutning och smärta när min hårda lem smekte hennes vulva samtidigt som den retade krypen att bita både Marianne och mig i våra allra intimaste delar.

– Ska jag ta bort dem då? frågade jag, lite osäker, dock utan att sluta gnida mig mellan hennes blygdläppar.
– Nej, vänta lite, det är samtidigt… så upphetsande… skööönt… Åhhh, min klitoris, den jäveln nöp mig i klittan!
Marianne skrattade till, nästan hysteriskt, och krökte ryggen bakåt. Jag blev påmind om hennes bröst och började med fingrarna reta myrorna som bildat svarta kupor över bröstvårtorna.
– Ooh.. nej… ja…! Hon ruskade huvudet fram och tillbaka, försökte få tillbaka sin vett och sans när kombinationen av sting i sköte och bröstvårtor började bli henne övermäktig. Men nu kunde jag inte hålla mig längre, så jag backade ett par steg till järnöglan i marken och slackade på repen som höll hennes ben, så att hon fick lite röreslefrihet. Hon förde tacksamt ihop benen, sjönk ner på fotsulorna och trampade lite på stället för cirkulationens skull, men särade genast på benen igen när trycket från blygdläpparna över de svarta krypen utlöste en ny nypattack som fick henne att skälva i hela kroppen.

– Kom, Fredrik, ta mig nu, jag orkar inte mer, det bara rinner ur mig…
– Vad tror du jag har väntat på?! I ett språng var jag framme hos henne, föste undan de sista myrorna från hennes underliv, tog tag i låren och lyfte upp henne så att hon hängde i armrepen och på mina händer under sina lår. Som om hon vore en gunga drog jag henne mot min styva, glänsande penis, som i en enda långsam, bestämd rörelse gled hela vägen upp i hennes våta, kåta sköte. Jag trodde knappt det var sant, men när jag nådde botten och hårt stötte emot hennes varma, fuktiga blygd, kände jag den bekanta kramningen från hennes slida, hon stelnade till, började vibrera, kastade huvudet bakåt och utstötte ett djuriskt läte. Hon hade varit så nära, så nära under så lång tid, min härliga Marianne, att hon fick en första orgasm så fort jag trängde in i henne! Jag höll henne stilla, njöt av hennes varma, pulserande kön runt min lem och väntade tills orgasmen fortplantade sig i hela hennes kropp, och småningom ebbade ut.

Då började jag målmedvetet knulla henne, först sakta och mjukt, tills jag kände att hon kom igång igen, sedan allt hårdare. När jag kände spänningen byggas upp inom mig och hennes andhämtning tydde på ännu en annalkande orgasm, drog jag ut min lem helt och hållet. Sedan greppade jag om hennes skinkor, med ett finger instucket i hennes glatta anus, och höll henne i ett järngrepp. Så stötte jag hårt in i henne med jämn, stadig rytm, så att hela min penis varje gång var helt ute ur henne innan den på nytt klöv hennes kön. Det blev snart för mycket för oss. Jag kände hur Marianne krampade både om min lem och om mitt finger i hennes anus, hon snyftade till, slog benen om min midja och skrek ut sin orgasm sekunden innan jag med ett gurglande vrål exploderade inne i henne och fyllde hennes kön till bredden med min varma säd.

Vi var helt stilla en god stund, njöt av hur skönt våra kön passade varandra, Mariannes hårda bröstvårtor mot min bröstkorg, mitt ena finger fortfarande begravt i hennes varma stjärt. Mina läppar mötte hennes i en öm kyss, min mun vandrade sedan ner längs hennes hals, och jag drog tungspetsen mjukt över den lena huden. I ögonvrån fick jag då syn på honom. Jag fortsatte att kyssa Marianne på halsen och låtsades som jag inte hade sett honom. Han stod bakom ett stort träd ca 30-40 m bort, och kikade nyfiket på skådespelet. Jag sneglade emellanåt mot hans håll. Vad jag kunde se var det en bondgrabb i tjugoårsåldern som alltså råkat få se något han inte skulle. Hur hade han tagit sig så nära utan att vi hört honom? Fast vi hade ju i och för sig fört rätt så mycket ljud. Jag tänkte fort medan jag sakta kysste och smekte mitt fängslade villebråd, och drog mig sedan ur hennes droppande kön.

– Vänta, jag ska bara ta en sak, sade jag.
För att göra det hela trovärdigt för den oinbjudna åskådaren gick jag till väskan och låtsades leta efter något. Så reste jag mig upp, och sade med hög, tydlig röst:
– Du, jag har glömt en sak i bilen, jag får gå och hämta den. Jag kommer om en stund – gå ingenstans…

– Jag har väl inget val, svarade Marianne spydigt, och undrade vad som nu skulle ske.
Naken lämnade jag henne och gick tillbaka längs den lilla stigen. Men så fort jag var utom synhåll, vände jag, och smög tyst tillbaka. Jag ställde mig på knä bakom en stor gran, och när jag försiktigt böjde ned en gren hade jag perfekt insyn över scenen. Jag visste såklart inte om något skulle hända, och till en början beundrade jag bara Mariannes nakna, utsatta kropp. Men så såg jag en rörelse bakom det stora trädet i bakgrunden, och grabben närmade sig tvekande. Han såg sig osäkert omkring, men när han vare sig hörde eller såg någon annan än Marianne, rörde han sig snabbare. Marianne hörde prasslet av löv när hon hörde honom närma sig:

– Det gick snabbt! Glömde du nåt här? Mig kanske? Hon log, och rösten hade sin omisskännliga, busiga ton.
Bondgrabben, som knappt ens var så gammal som tjugo, var tydligen inte dum, utan fann sig snabbt:

– Mmm, sade han bara, för att inte rösten skulle röja honom, drog upp sin plånbok, tog ut någonting ur den, och stoppade på sig plånboken igen. Vad fan… skulle han lämna sitt visitkort, eller?! Så öppnade han sina jeans och släppte ut en stenhårt svajande lem. Jag kunde inte låta bli att darra till lite själv av upphetsning, och jag kände hur min lem började resa sig igen från sitt halvmjuka tillstånd. Men vad skulle jag göra? Jag kunde väl inte låta honom knulla Marianne, han kunde ju förresten ha alla könssjukdomar från A till Ö!

I ett slag försvann dock den sista funderingen, för grabben drog några gånger upp och ner längs sin lem, som inte var vare sig jättelång eller särskilt tjock, men smidig och vacker, och trädde därefter en kondom över den. Det var alltså det han hade haft i plånboken! Inte helt ociviliserad, alltså. Och som sagt, inte dum heller – han tänkte inte lämna några spår inne i Marianne.

Han gick fram till henne, såg sig om igen, gick sedan runt bakom henne, och lät sina jeans tyst falla till marken. Han lade sina händer på hennes ljuvliga skinkor, och strök lätt över dem. Marianne putade och svankade inbjudande, och spann som en katt. Herregud, hon tror verkligen att det är jag! Det var nu jag måste ingripa, om jag skulle, och medan tankarna rusade runt i mitt huvud såg jag hur han strök sin ena hand över hennes kön, och hur Marianne tryckte sig mot hans finger som sakta gled upp i hennes slida. Han förde upp, en, två fingrar till och roterade dem inne i henne under hennes högljudda stönande. I samma stund som jag bestämde mig för att inte ingripa så länge Marianne njöt, drog han ut sina spermiedränkta fingrar, och tryckte därefter in dem ett efter ett i hennes heta anus, som han masserade och vidgade tills det glänste fuktigt och redo.

Så tryckte han sig in i henne. Hon flämtade till när ollonet passerade ringmuskeln, och han gjorde en kort paus för att hon skulle vänja sig. När hon slappnat av lite, svankade hon mot honom ännu mer, och han gled mjukt in i hela sin längd. Så tog han tag om hennes stjärt och knullade henne med långsamma, hårda stötar. Själv blev jag utom mig av upphetsning av att se den unga kroppen njuta av den erfarna gudinnan, och min ena hand slöt sig om min nu åter hårda lem, samtidigt som den andra sökte sig till min egen stjärt och förde upp ett finger i anus. Men glädjen blev inte långvarig. I likhet med många unga män kunde grabben inte hålla tillbaka – eller så skyndade han sig av rädsla för att jag skulle återvända – så det hela var över för hans del på någon minut. Han drog sig snabbt ur Marianne när han tömt sig i kondomen, drog upp jeansen och sprang snabbt därifrån.
– Hallååå, vart tog du vägen? ropade Marianne och skrattade. Hennes andhämtning var tung och djurisk.
– Jag kommer, svarade jag snabbt och sprang fram från mitt gömsle med lemmen på svaj, jag ville bara ha lite mer glid.

Jag doppade penseln igen i den söta oljeblandningen och snurrade runt den i hennes fortfarande öppna anus. Det slöt sig genast av den kalla beröringen, men mitt ollon var omedelbart där, forcerade den första barriären, och försvann sedan vidare upp i hennes trånga, redan förberedda kanal. Hon tryckte sig mot mig och mötte varje stöt med en morrande grymtning. Jag smekte samtidigt intensivt hennes klitoris, och när jag kände hur hela hennes underliv började spännas ökade jag hastigheten och knullade henne i stjärten som om jag var helt besatt. Hon kom med ett skrik, och ögonblicket därpå forsade min sperma fram djupt inne i henne, och hennes orgasmkrampande anus mjölkade min lem på allt dess innehåll.

Men nu var vi båda helt slut! Jag gled ur henne, lossade henne från repen, och tog henne i min famn. Vi stod så och kramades en stund, torkade sedan av oss, klädde på oss och packade ner alla saker. Just när vi skulle gå, kom jag på: videokameran! I upphetsningen hade jag glömt bort att vi ju hade allt på film, även bondgrabben!
– Vänta, sade jag och gick bort för att plocka ned kameran och stativet. Jodå, den rullade fortfarande på inspelning. Jag spolade tillbaka lite så att det skulle börja en liten stund innan tjugoåringen gjorde entré, och gick tillbaka till Marianne. Hon spärrade upp ögonen när hon såg utrustningen och mitt triumferande leende.

– Jamen för fan Fredrik, har du videofilmat allt?!!
– Ja, jag tänkte att det kan väl vara mysigt att titta på i höstmörkret, eller hur?
– Ja.. Men jag vill ha en egen kopia. Om jag så mycket som anar att du visar filmen för någon annan, skickar jag min kopia till din morsa, sade hon och skrattade. Får jag kolla lite?
– Javisst, men vänta tills vi kommer till bilen, svarade jag och stoppade ned kameran i väskan.

Vi gick tillbaka genom skogen, hand i hand i den allt mer bleknande eftermiddagssolen. Vi hann inte mer än komma fram till bilen förrän Marianne, likt en otålig treåring, bad att få titta på filmen. Jag fällde ut displayen, tryckte på play och gav henne kameran med ett okynnigt leende.
– Det är någonstans mitt i. Kolla du lite, jag ska bara gå och slå en sjua.
Jag gick bort en bit och drog ner byxorna. Just när strålen började avta, hörde jag ett utrop från Marianne.
– FAN Fredrik, vad är detta? Vem… NEJ, va FAAAN…
Jag vred på huvudet och såg Marianne komma emot mig, upprörd och med bestämda steg. Jag hade dock sett henne argare än så, så det skulle nog gå att hantera…
– ja, jag vet… började jag.

– Hur i helvete kunde du låta honom GÖRA det?! Hon spände sina gröna ögon i mig och gestikulerade med kameran i handen.
– Jag hade inte tänkt…
– Jag är inte någon jävla hora som man bara kan komma och knulla i förbifarten. Särskilt inte i röven!!!

Hon var arg, men inte rasande. Men jag insåg, nu när upphetsningen hade lagt sig och jag fått lite perspektiv på händelsen, att hon naturligtvis hade rätt. Skuldmedvetet drog jag mig till minnes att hon stolt berättat en gång att det minsann var hon som valde och tog de karlar hon ville ha, men att hon inte kunde väljas som en prydnadssak i ett skyltfönster. Självklart kände hon sig kränkt.

– Förlåt, Marianne, förlåt! Det var dumt, men… Det gick så snabbt, jag kunde inte tänka klart, och han var ju försiktig. Om han inte hade använt kondom hade jag ju aldrig låtit honom ta dig, och inte heller om du inte tyckte om det, men du verkade ju njuta, så…
– Ja men jag njöt ju för att jag trodde att det var DU, inte någon helt främmande bondläpp!

Hon var fortfarande arg, men rösten var lite mjukare.
– Förlåt, förlåt, jag trodde det skulle vara en spännande erfarenhet för dig. För oss båda, tillade jag lamt.

Marianne fnös och såg på mig med ett fundersamt uttryck.
– Vad ska jag ta mig till med dig, egentligen? Hon skakade på huvudet.
– Vet inte, sade jag oskyldigt, för att lätta upp stämningen.
– Hur som helst ska du inte tro att du kommer undan med ett enkelt “förlåt”. Kom med.
Hennes röst hade mörknat. Hon tog min hand och drog med mig bort till bilen.
– Klä av dig, befallde hon, och såg uttryckslöst på mig.
Jag började dra av mig tröjan.

– Nej, den kan du behålla på, snäste hon irriterat. Ta av dig resten.
Tanken slog mig inte ens att vägra, utan mina skor, strumpor, träningsbyxor och kalsonger åkte snabbt av. Hon ledde mig bort till motorhuven.
– Ställ dig på knä på stötfångaren. Sära på benen. Mera. Mera. Luta dig nu framåt, såja, ända ner.

Jag gjorde som hon sade, och låg nu med överkroppen över den kalla motorhuven med benen vitt särade och stjärten väl exponerad och utsatt. Jag hörde Marianne gräva i min väska och hade på känn vad som skulle hända.

– Betrakta detta som en delbestraffning, jag måste tänka ut något mer passande till dig tills nästa gång. Mariannes röst var både len och överlägsen.
Jag ryckte till mycket mer än väntat när det första rappet av riset landade över båda mina skinkor. Jag visste att det inte var lönt att protestera, utan tog emot mitt straff. De orubbliga slagen landade i en tung, jämn och utstuderat långsam rytm. Ju längre mellanrum det blev mellan slagen, desto hårdare blev de. Hettan, svedan och värmen från skinkorna spred sig till mitt underliv och just när min lem hårdnat under mig, blev slagen så outhärdligt hårda att jag fick bita ihop och varje gång övertyga mig själv om att jag skulle klara ett rapp till. Marianne såg dock hur mina skinkor drog sig samman allt mer och hur färgen långsamt gick över från rosa till rött, och slutade då plötsligt. Hon lutade sig ner över mig och väste:
– Har du fått nog nu?

– Ja, svarade jag, med ögonen tårade av smärtan.
– Men det har inte jag, sade Marianne. Sära på skinkorna.
Jag lydde och drog isär dem så att mitt mest intima område blottades. Jag hörde hur ett lock skruvades av en burk, och kände sedan hur resten av innehållet i min glasburk tömdes över min stjärt. En del av den kalla, kladdiga, trögflytande vätskan rann in i mig när Mariannes fingrar långsamt och vant började bearbeta och vidga mitt anus. Jag stönade högt och svankade mot hennes fingrar.

– Åja, så roligt ska du inte ha. Jag ska straffknulla dig, riktigt, riktigt hårt, så kan du ju fundera på hur det kändes för mig under tiden. Hon gav inte mitt anus en sekund att vänja sig vid intrånget, utan rände i en ända hård stöt hela jellydildon upp i mig, som hon hittat i väskan. Jag skrek till av smärtan, men Marianne började obarmhärtigt röra dildon ut och in ur min kladdiga stjärt, och efter en stund slappnade jag av och lät mig knullas av den hårda penisen. Då började Marianne smiska mig över skinkorna med den fria handen, och jag blev återigen påmind om hur stark hon var. Värmen som spred sig på nytt över stjärten fortplantade sig till mitt redan svullna underliv. Jag stönade högt igen, och när Marianne förstod att hennes handflator över mina skinkor nu gav mer njutning än obehag, upphörde slagen genast.

– Svanka, sade hon istället. Mera.
Jag gjorde som hon sade, varpå hon började röra dildon i stora cirklar samtidigt som hon knullade mig in och ut. Jag kved när mitt anus vidgades mer och mer, men efter en stund kändes det nästan bedövat av överstimulans, och när hon drog ut dildon helt ur mig kände jag hur mitt stjärthål gapade vidöppet och väntande. Varm saliv från Mariannes mun strömmade ner i mig som extra smörjmedel, följt av den nu varma dildon, som Marianne genast började pumpa in och ut ur mig. Nu drog hon ut den helt och hållet varje gång och för varje stöt i botten slog hennes knutna hand, som höll krampaktigt om dildoroten, hårt emot mitt anus. Jag svävade bort i en konstig dimma när stötarna bara blev hårdare och hårdare, och när dildon rusade in och ut ur mig i ett ursinnigt tempo kände jag något bekant inom mig, och något varmt strömmade ut ur min hårda lem. Jag skrek till.

– Har du fått nog nu då? frågade Marianne, med dildon fortfarande begravd i mitt misshandlade inre. – Ja, svarade jag, och lät henne tro att det var därför jag skrikit. Men den verkliga anledningen var att jag just fått en analorgasm. Det hände inte så ofta, och var inte lika kraftfullt som en vanlig orgasm, men oerhört skönt och mäktigt på sitt sätt.
– Ojdå, du har visst kissat på dig också, sade Marianne, och lät nu lite förlägen. Hon drog försiktigt ut dildon ur mitt slappa anus.

– Ja, oj, sade jag, men berättade inte att det inte var urin, utan sekret från min utlösning som blött ned motorhuven. Det skulle jag förklara för henne en annan gång.
Hon hjälpte mig upp, och kramade om mig. Så tittade hon på mig och strök mig över kinden.’ – Du – nu åker vi hem och duschar, sade hon mjukt och log.
Hon var inte arg längre, utan hade väl fått utlopp för det mesta genom den omilda behandlingen av mig. Jag klädde på mig igen, och satte mig försiktigt i bilen.
– Går det bra? frågade Marianne med en förstulen blick på mig.
– Jadå, man har väl varit med förr, log jag och försökte vara käckare än jag kände mig.
Jag startade bilen, svängde runt, och följde den guppiga skogsvägen tillbaka mot landsvägen. Just när vi kommit upp på den större vägen, såg vi båda en bekant figur lite längre fram, gående vid vägkanten.
– Fredrik, kolla, det är han! Det gick inte att ta miste på Mariannes iver.
– Ja, jag ser. Vi vänder och kör andra hållet.

– Nej! Nej, jag har en idé. Kör upp bredvid honom och stanna.
Nu var det jag som tyckte att Marianne inte var riktigt klok, men jag gjorde som hon sade. Hon vevade ner rutan när bilen saktade in. Grabben stannade och tittade in i bilen. Han såg skrämd ut och hajade till när han såg in i Mariannes magnetiska ögon. Men det verkade ändå inte riktigt som om han kopplade – han hade ju faktiskt inte sett riktigt hur hon såg ut eftersom hon hade haft ögonbindeln på sig i skogen. Men så flyttade han blicken till mig, och då trillade visst poletten ned. Han spärrade upp ögonen och såg förskräckt ut. Inget poker face, direkt…

Marianne vore inte Marianne om hon inte hade funnit situationen roande.
– Hej på dig, sade hon älskvärt, skulle du kunna hjälpa oss?
– Ja… svarade han osäkert…
– Min pojkvän och jag har slut på kondomer, du har möjligtvis inga på dig?
Som sagt, Marianne är inte riktigt klok.
– Ne..ej, stammade han till svar.
– Det var synd. Jag antar att du använde den sista inne i skogen? fortsatte Marianne överlägset och såg honom stint i ögonen.

– Nää… va’ då? Hans blick vek undan.
– Ok. Slut på skitsnacket, fortsatte Marianne med en röst som man inte ifrågasatte.
På något sätt tyckte jag lite synd om grabben, som för övrigt såg ganska snäll och bra ut, ganska lång och – välbyggd, vilket Marianne omedelbart hade noterat. Hon höll upp videokameran och fortsatte:

– Vi har allt på film. Vet du om att sexuellt uttnyttjande eller ofredande av en person i hjälplöst tillstånd likställs med våldtäkt? Förutom det, så fattar du säkert att min pojkvän har synpunkter på vad du gjort. Just det, ja: han visste ju inte att jag medvetet hade låtit det ske! Bra improviserat, Marianne, tänkte jag, och lade dessutom stolt på minnet att hon hade kallat mig “pojkvän”. – Men du… Han bleknade märkbart och tappade målföret.
– Har du någon mobiltelefon på dig? klippte Marianne av.

Han nickade stumt, och halade upp sin mobil ur fickan. Vad nu? Skulle Marianne sno hans telefon? Marianne tog den, slog ett nummer, varpå min mobil omedelbart började ringa. Jag kollade på skärmen – det var ett 073-nummer, och jag var inte dummare än att jag förstod vad Marianne hade i tankarna. Hon räckte tillbaka mobiltelefonen till den bleke bondgrabben.
– Så, nu har vi ditt mobilnummer. Se till att vara tillgänglig på det numret dygnet runt, för vi kommer att kontakta dig för att diskutera det här vidare. Och var jävligt glad att vi inte går direkt till polisen. De ser inte mellan fingrarna på våldtäktsmän, avrundade Marianne och spände ögonen i honom.

– Ok… schysst… och… förlåt… Grabben lät lättad, och lite av färgen återvände till hans ansikte.
– Ett “förlåt” kommer du inte långt med, men det kan vi ta sen. Vad heter du förresten?
– Mats, klämde han tyst fram.
– Mats. Ok, Mats, vi ringer dig. Och se till att svara, annars lägger vi ut filmen på internet och går till polisen – förr eller senare är det någon som känner igen dig.
– Nej, nej, sade Mats ivrigt, klart jag svarar…!
– Bra. Då säger vi så, så länge. Gå nu hem och tvätta dig ordentligt, avslutade Marianne, och jag hörde på hennes röst hur hon log spydigt mot den rodnande bondpojken, och vevade upp vindrutan.

Vi rullade iväg och lämnade en förvirrad gestalt vid vägkanten. Marianne log nöjt för sig själv och jag kunde nästan höra hur kugghjulen malde och nya planer smiddes. Själv var jag ganska imponerad av uppvisningen och lade handen försiktigt på hennes lår. Hon tog den i sin och kramade den.

– Det har varit en händelsrik dag, sade hon. Tack, trots allt. Jag ska återgälda det.
– Det är jag som ska tacka. Du är helt enkelt underbar. Helt underbar.
Det finns nog fler än jag som tycker det, tänkte jag sedan, när jag kastade en snabb blick i backspegeln på den krympande figuren bakom oss. Jag hade sett hur Mats trots sin förvirring fängslades av Mariannes ögon, och föreställde mig hur han nu snarare med iver än bävan väntade på att höra ifrån henne – lyckligt ovetande om vad hon hade i beredskap åt honom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *