Beskriv din klädsel för mig… vad har min lilla slampa tagit på sig för kläder idag för att behaga sin herre?
Hon klickade på svarsknappen i mailprogrammet samtidigt som hon såg sig över axeln för att förvissa sig om att ingen av hennes kollegor såg vad hon skrev. Hon hade mailat med denne okände man i flera veckor nu och allt hade börjat helt oskyldigt, med prat om vad de gjorde och vad för intressen de hade, till att ha utvecklats till något hon inte kunde vara utan. Han hade smugit in sina befallningar mer och mer i sina mail och hon hade först blivit förvånad, men sedan märkte hon hur det tände henne, hur hon kunde sitta och känna underlivet pirra medan hon skrev sina undergivna svar till honom. Det hade blivit som en drog.
Jag har på mig en kort, svart klänning och stay-ups och en svart string i spets… bara för dig, herre. Tanken på alla som ser på mig i den här klädseln gör mig redan fuktig, jag kan känna deras blickar på mig och jag vet att det inte är dina blickar, herre…
Klädseln ljög hon visserligen om, sånär som på de svarta stringtrosorna, med det visste han ju inte om. Och de vilda fantasier de utvecklade tillsammans hade ju inget med sanning att göra, bara lust. De skulle aldrig träffas ändå, hon visste ju inte ens om hans riktiga namn, bara hans smeknamn, ”D/s-Passion”, men han undertecknade oftast sina mail med enbart ”D.”. Hon skickade sitt meddelande och märkte hur hennes handflator var blöta av svett. Det var så svidande upphetsande att sitta och skriva sånt här på jobbet, men samtidigt var hon livrädd för att någon skulle upptäcka henne. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till om det hände. Hon torkade av händerna på sina svarta jeans och såg ut över kontorslandskapet. Chefen var på väg mot henne. Hon reste sig och när hon gjorde det kände hon hur fuktig kontorsstolens tyg blivit.
”Nattalie,” sa chefen, en något fetlagd man vid namn Sven. ”Som du kanske vet så har vi ett projekt på gång som kan bli ganska stort. Och då tänkte jag på dig.”
Hennes dator pep till och hon sneglade på skärmen. Det var från D/s-Passion. Hon svalde och lät sin blick återgå till chefens vattniga, blekblå ögon.
”Du är ju duktig på teambuilding och har jobbat här i två år …” sa chefen och tystnade.
”Vill du att jag ska leda projektet så är det helt okej,” log hon och märkte hur chefens anletsdrag slappnade av och han besvarade hennes leende.
”Underbart!” sa han. ”Du har ju skisserna och tidslinjen redan.”
Så drog han fram ett papper han haft bakom ryggen och gav henne.
”Här är de personer i företaget som jag helst skulle se medverka i projektet.”
Hon nickade och ögnade igenom listan med namn. Där fanns ingen på listan som hon hade problem med ansåg hon, tills hon kom till det näst sista namnet. David Ljunggren. Hon rynkade på näsan helt ofrivilligt.
”Jag vet att ni inte går så väl ihop, du och David,” sa chefen med en myndig stämma. ”Men ni måste komma över det. Vi är professionella här och ni är båda mycket kompetenta inom ert område, så jag anser att ni kan höja er över småtjafset. Du förstår vad jag menar.”
Hon nickade.
”Jag vet att du kan leda den här gruppen,” sa chefen. ”Jag litar på dig.”
Han gav henne en klapp på axeln och stegade iväg till sitt kontor. Hon såg efter honom och satte sig sedan ner i stolen. Detta var vad som behövdes för att förstöra hennes dag, att hon alltid fick David på sig! Hon skulle klara sig så mycket bättre utan hans eviga auktoritetsmotstånd. Hon öppnade det mail hon fått av D/s-Passion och David försvann direkt ur hennes huvud.
Jag kan förstå att de ser på dig, men att du blir kåt av deras blickar är oacceptabelt. Du är en syndig liten slampa, vet du det? Du behöver en lektion i lydnad och den går ut på att jag trycker ner dig mot skrivbordet och säger åt dig att sära på benen och så drar jag upp din klänning. Har du suttit och kåtat upp dig medan andra har sett på dig? Jag smiskar till din vita rumpa och känner sedan på din lilla fitta. Du är ju redan sjöblöt, min slyna, det betyder bara en sak. Du behöver din herres kuk nu.
”Har du fått projektet?”
Hon fumlade snabbt ner mailet från skärmen och såg upp. Stina, en av hennes arbetskamrater, stod där.
”Ja,” sa Nattalie och drog ett ansträngt andetag. ”Du är med och några fler. Jag tänkte att vi kunde ha vårt första möte i eftermiddag. Vid fyra?”
Stina nickade och såg på henne.
”Du ser lite febrig ut, mår du bra?” sa hon.
”Ähm … Den tiden på månaden, du vet,” ljög Nattalie och log urskuldande. ”Säger du till alla på den här listan att komma till konferensrummet vid fyra?”
”Javisst,” sa Stina och tog emot pappret och gick till sitt skrivbord.
Nattalie drog åter efter andan. Både upphetsningen och Stinas plötsliga uppdykande hade gjort henne helt darrig. Hon skulle precis ta upp mailet igen för att svara när David dök upp ur tomma intet. Han lutade sig provokativt över henne med båda händerna stödda mot hennes skrivbord.
”Är det du som leder projektet Sven snackade om?” sa han iskallt och stirrade på henne.
”Ja, hurså?” svarade hon med samma kylighet.
”Han kom till mig med en jävla lektion i hur man respekterar kvinnliga chefer,” fortsatte David. ”Var det du som sa åt honom att göra det?!”
Hon ställde sig snabbt upp för att David inte skulle se ner på henne där hon satt, sådant funkade inte om man skulle agera ledare.
”Jag har inte sagt något sånt till Sven,” svarade hon. ”Men om du vill vara kvar i projektgruppen så råder jag dig till att tänka över hur du beter dig mot mig. Jag tänker få det här projektet i hamn, med eller utan din hjälp.”
David stod tyst en sekund och såg på henne och hon kämpade för att inte slå ner sin blick innan han gjorde det. Så sträckte han på sig och försvann ut i lunchrummet. Hon sjönk med en suck ner i sin stol igen och slöt ögonen.
—–
När klockan var halv fyra på eftermiddagen var hon äntligen klar med den uppdaterade skissen för projektet och kände sig till slut på topp igen, efter konfrontationen med David. Då pep datorn till och hon såg att D/s-Passion hade skrivit ett till meddelande, hon som inte ens hunnit svara på det sista! Han skämdes och kände samtidigt hur upphetsande det var att ha varit ”olydig” och inte svarat. Hon öppnade mailet.
Är min lilla slyna för upptagen för att svara sin herre? Tror hon att hon går ostraffad efter det? Nejdu, min olydiga flicka, du ska få känna din herres kuk, du ska bli ordentligt straffknullad, tills du ber om nåd. Vänta bara…
Mailet avslutades så, utan en beskrivning som hon hoppats på, inte ens en underskrift. Det var ovanligt för honom att inte berätta i detalj vad han skulle göra med henne. Det var ju det hon väntade på att få läsa! Hon ville skriva ett undergivet förlåt till honom, men hon hade inte tid, mötet började snart och hon måste samla sig. Detta visade sig vara svårare än hon trodde. Hans mail oroade henne mer och mer och det enda hon vill var att svara honom och skita i mötet. Men det var omöjligt. Så när tiden var inne klev hon in i konferensrummet och stramade upp sig så gott hon kunde.
Mötet gick ovanligt bra ändå, hon kände att hon hade kontroll och att hennes medarbetare respekterade henne och tyckte att hennes planer såg bra ut. Inte ett ljud från David, konstigt nog. Han satt tyst och såg på henne med underlig blick under hela mötet. Till en början störde det henne, men hon slog fast att han äntligen fattat galoppen och lät henne leda på sitt sätt. När mötet var slut var klockan över sex på kvällen och alla utom de på mötet hade gått hem. Nattalie bestämde sig för att stanna kvar för att få iväg det enda mail hon väntat så på att få skriva, och med hela kontoret öde var det lättare att koncentrera sig. Hon sa adjö till Stina och de andra och satte sig vid sin dator och klickade på svarsknappen.
Jag ber om förlåt, jag har varit syndig och låtit andra saker komma emellan dig och mig. Du får göra vad du vill med mig, herre. Jag förtjänar att bli straffknullad, du måste vara hård mot mig. Jag lovar att vara lydig, jag vet att du äger mig. Väntar otåligt på mitt straff!
När hon skickade iväg mailet kände hon oron stiga igen. Bara hon inte förlorat honom genom sin glömska. Han visste att hon hade svårt att vara utan hans mail, att någon hela tiden tänkte på henne, såg henne som sin. Svaret kom ovanligt snabbt.
Du har varit mer än olydig. Du har ljugit för mig. Var är din svarta klänning?
Hon snubblade upp ur stolen och stelnade till. Hur kunde han veta att hon inte hade klänningen på sig? Visste han vem hon var? Paniken grep om henne och hon såg sig om i det mörklagda kontorslandskapet och ut genom fönstren. Inte en själ. Nu hade det gått för långt kände hon och stängde snabbt ner alla program och loggade ut från datorn. Med darrande händer samlade hon ihop papper och packade sin väska och gick på smått skakiga ben mot hissdörren. När hon skulle trycka på hissknappen tog någon tag om hennes handled och ställde sig mellan henne och hissen. David.
”Gud, du skrämde mig!” utbrast hon och kände lättnaden komma.
”Försök inte komma undan nu,” sa han med en underlig stämma.
”Vad … gör du?” sa hon när hon kände att greppet om hennes handled hårdnade.
David log.
”Jag hade helst sett dig i den där svarta klänningen, men vad gör man?” svarade han och spände sina gröna ögon i henne.
Hon frös till is. Det kunde inte vara han. Det fick inte vara han!
”Jag har … ingen aning om vad du pratar om,” stammade hon stelt. ”Släpp mig nu.”
Han tog plötsligt hennes andra hand och låste båda hennes armar bakom hennes rygg och drog henne till sig. Hon såg skräckslaget upp på honom.
”Min slyna har tydligen glömt vem hon talar till,” log han. ”Vet du inte att jag äger dig?”
Hennes ögon spärrades upp av panikartad förvåning. Det var han. Ingen tvekan om det. Men hur kunde det vara han, David var ju den som hon inte tålde, han som alltid satte sig upp mot henne så fort han fick lägre rank än hon, som aldrig kunde acceptera hennes order. Och plötsligt var det så självklart för henne. Han hade alltid vetat om vem han skrivit till. Hon var ju den undergivna. Men att det skulle bli något i verkligheten var inte något hon räknat med. Hon försökte slingra sig men han var överlägset större och starkare än hon. Han flinade och tryckte henne hårdare mot sig och viskade i hennes öra.
”Jag vet att du vill … försök inte ens förneka det … jag känner dig …”
Så slickade han henne på halsen och såg på henne igen. Och hon kunde inte förneka det, trots att skammen brände på hennes kinder och hon helst av allt ville komma loss och springa därifrån. Hon kunde inte förneka den nya känsla som infann sig, den sugande känsla som arbetade i underlivet. Hon ville ju.
”Förlåt … herre …” viskade hon och förundrades över hur de där två orden fick igång alla hennes cylindrar på dödligt allvar.
Hon hade aldrig uttalat något sådant innan. Det gick inte att ta miste på den upphetsning de där orden orsakade.
”Bra,” sa David med lugn stämma. ”Men jag tror nog du kan bättre än så.”
Han släppte hennes armar och lutade sig mot hissdörren.
”Klä av dig.”
Hon vågade inte ens möta hans blick. Hon stod osäkert och fingrade på sin kavaj och kände sig otroligt generad, samtidigt som hon ändå började tycka om situationen.
”Jag har inte allt tålamod i världen,” mumlade David. ”Klä av dig. Nu.”
Hans kommando fick henne att låsas upp ur paralyseringen. Skulle hon klä av sig så skulle hon göra det med stil. Så hon lät kavajen sakta falla till golvet och knäppte lika sakta upp knapparna på sin skjorta och lät även den glida ner på golvet. Jeansen sparkade hon av sig sist och så stod hon enbart i stringtrosor framför honom. Hon huttrade till av den svala luften som fick hennes bröstvårtor att styvna och hon kände sig utelämnad, så totalt blottad inför Davids granskande blick. Automatiskt skylde hon brösten med ena handen och skötet med den andra. David var framme vid henne med två snabba kliv och slet bort hennes händer.
”Inga såna dumheter,” väste han hårt. ”Händerna bakom ryggen och inget annat! Du har ingen rätt att skyla din kropp, den tillhör mig.”
Hon hickade nästan till av hans ord, men gjorde snabbt som han sa. David drog ett finger längs kanten på hennes string.
”Du ljög inte helt, ser jag,” sa han belåtet. ”Du klär i spets.”
Hon rös till av oväntad lust. David hade med ens kommit i ett helt nytt ljus för henne och hon kände attraktionen stiga för varje ord han sa, varje rörelse han gjorde. Han cirklade runt henne och smekte hennes rumpa och smiskade plötsligt till den hårt. Hon flämtade till och han skrattade mjukt.
”Det där gillade du visst, hör jag,” sa han. ”Du har tur, för det gör jag med, så min lilla kåtslyna ska nog få sitt ikväll …”
Så smiskade han till hennes rumpa igen och smärtan fick henne att dra efter andan. Huden sved, men hon kunde inte undgå den upphetsning smärtan släppte fram i henne. Det var svårt att stå still för hon var så blöt att hon kände hur det började rinna ur hennes heta kön, trosorna var alldeles genomvåta.
”Ner på knä,” befallde David och ställde sig framför henne.
Hon lydde på sekunden, ivrig att äntligen få röra vid honom och få känna hans hud under sina händer. Tyget på hans byxor buktade tydligt ut i skrevet och hon förde upp handen för att smeka honom, men han smiskade undan den och stirrade ner på henne.
”Har jag sagt att du får ändra ställning på händerna? Nej, det har jag inte! Händerna bakom ryggen, slyna!”
Nattalie ryckte till och återgick till att hålla händerna knäppta bakom sin rygg medan tankarna rusade i hennes huvud. Skulle hon verkligen klara av detta? Aldrig hade hon blivit så bryskt behandlad, så nertryckt och tillintetgjord. Och ändå så okontrollerat kåt. Trots att hon kände rädslan så ville hon fortsätta. Han knäppte själv upp sina byxor framför henne och blottade sin kuk som stod i ett praktfullt stånd bara någon decimeter från hennes mun.
”Sug av mig,” morrade han och tog tag om hennes hår.
När hon såg in i hans glansigt upphetsade ögon kände hon hur det verkligen klibbade av fittsaft mellan låren och det gjorde nästan ont av kåthet. Helst av allt ville hon att han skulle ta henne här och nu, men det visste hon att han inte tänkte göra. Det var lydnad han ville ha nu. Så hon slickade sig upp för hans hårda organ och tog sedan kuken i sin mun, centimeter efter centimeter. Det var uppenbart att hon gjorde något rätt, för David andades tyngre och började munknulla henne hårdare, med händerna intrasslade i hennes hår. Hon kämpade bort kväljningskänslorna tills hon vande sig vid hur hans kuk fyllde hennes mun i hårda stötar och hon kittlade undersidan på hans ollon med sin tunga varje gång han kom ut ur henne. Till slut hörde hon David stöna högt och så drog han sig ur henne helt.
”Min slyna har en alldeles underbar kuksugarmun …” mumlade han hest och hon såg upp på honom där han stod med slutna ögon.
Hon slickade bort den droppe försats som glittrade på hans ollon och kände den lätta sältan mot tungan. Han drog upp henne på fötter i håret och gav henne en hård kyss.
”Du smakar kuk,” log han och slickade sig om munnen. ”Blev du våt av att suga av din herre? Ska vi se efter?”
Han gled under troskanten med en hand och lät ett finger vandra längs hennes plaskvåta fittöppning. Hans rörelse gjorde att hon darrade av kättja. Trosorna låg på golvet inom en sekund och han log mot henne.
”Mm … du är ju så kåt att det rinner om dig,” fortsatte han och tryckte ett finger mot hennes svullna klitta. ”Det ska bli mig ett sant nöje att knulla en så villig liten slampa som du. Tycker du att du gjort dig förtjänt av att få känna din herres kuk?”
Hon såg frågande på honom. Hon kunde ju inte veta, det var ju han som skulle avgöra, inte hon. Hans blick var hård.
”Svara mig!” röt han och ryckte henne i håret samtidigt som han var näst intill skoningslös mot hennes känsliga klitta.
”Nej, herre, det har jag inte!” kved hon hackande, både av skräck och njutning.
”Det är sant,” sa han och log djävulskt och tog bort sin hand från hennes hettande kön. ”Du har varit olydig. Så jag tänker säga vad du ska göra och inte göra.”
Han drog med henne i håret ut i lunchrummet, där han ställde henne framför ett bord och böjde hennes överkropp framåt och äntligen släppte han taget om hennes hår. Hon drog ljudlöst efter andan.
”Sära på benen så jag kan se din våta lilla fitta,” sa han och hon lydde. ”Nu ska du vara en lydig flicka och göra precis vad jag säger. Du kommer att få tjugo smiskningar för din tidigare olydnad. Du får inte röra dig utan min tillåtelse. Du svarar enbart på tilltal. Och jag bestämmer om, och jag menar om, min kåtslyna får komma. Är det klart?”
”Ja, herre!” svarade hon genast.
”Duktig flicka.”
Det brände till över skinkorna där hans hand landade och smärtan skickade stickningar ut i hela kroppen på henne. Hon slöt ögonen för att tvinga sig att inte tänka på smärtan så mycket, för att motstå impulsen att röra sig när slagen träffade henne. Det sved som eld och hon förlorade räkningen på hur många slag hon fått och hur många som återstod, men till slut upphörde han och hon kände hur han istället smekte hennes hettande rumpa. Ett finger gled in i hennes savande grotta och hon kved av lust, det var en sådan otrolig kontrast mellan den smärta hon fortfarande kände i sina skinkor och den sugande njutning som sköt genom henne när hon kände hans finger glida ut och in i hennes fittöppning. Hon ville så gärna bli uppfylld av honom nu, men vågade inte ens be om det. Istället rörde hon sig mot honom i juckande rörelser för att han skulle fingerknulla henne djupare. Då sved det till över hennes ena skinka igen.
”Stå still. Jag har inte givit dig tillåtelse att röra dig. Eller ska jag bli tvungen att binda min lilla slampa så att hon lyder sin herre?”
Hon skakade intensivt på huvudet.
”Nej, herre. Förlåt, herre!”
”Jag tror nog att det är nödvändigt ändå,” sa han långsamt och hon kände hans hand lämna henne. ”Nu står du still där du är.”
Hon hade inte ens mod nog att vända på huvudet och se vart han gick, det enda hon hörde var hur hans fotsteg försvann från lunchrummet och så blev det tyst. Tänkte han lämna henne så här? Nej, så kunde det inte vara! Fotstegen kom tillbaka och hon kände en hand på sin axel och så blev hon uppdragen i stående ställning igen. Han ledde henne till kortändan på bordet och korsade hennes handleder bakom hennes rygg. Ett strävt rep virades om handlederna.
”Benen isär,” beordrade han.
Hennes anklar bands hårt till varsitt bordsben och nu kunde hon verkligen inte röra sig en tum. Han tryckte ner hennes bröstkorg mot bordsskivan. Repen om handlederna skavde i den obekväma ställningen, men det var inget hon kunde göra något åt. Nu var hon totalt utlämnad åt honom. Två fingrar kördes långsamt in i hennes längtande fitta och hon flämtade högt till av den oväntade sensationen. Njutningen fick henne att glömma bort repen, han smekte hennes klitta så skönt att hon skakade i spasmer. Hans fingrar gled in och ut ur henne allt snabbare och gjorde att hela hennes väsen skrek efter honom.
”Vill slynan ha sin herres kuk?” morrade han och tryckte hårdare mot hennes klitta.
”Jaa, herre!” stönade hon utdraget och ansträngde sig för att inte darra så mycket, repen stramade så om hennes anklar.
Hans händer slutade smeka henne och så drog han utan vidare upp henne i håret. Ryggen svankade plågsamt. Han höll fram sina fingrar.
”Slicka dem rena.”
Och hon slickade i sig sin egen syrliga fittsaft från hans fingrar med en sån hunger att han stönade tyst. Så tryckte han ner henne igen och plötsligt kände hon hur hela hans hårda kuk begravde sig i hennes hettande fitthål och hon skrek rakt ut av den smärtblandade njutningen. Han tog ett stadigt tag om hennes höfter och började knulla henne i djupa, omsorgsfulla drag. Det var en sådan överväldigande känsla, att ha David över sig, att vara så totalt underkastad honom, det var något så djupt att hon hissnade. Han smiskade till henne lätt.
”Min lilla slyna har en jävligt skön fitta …!” stönade han mellan andetagen.
Så förde han ner sin ena hand och började smeka hennes klitta med samma intensitet som han knullade henne på. Hela hennes kropp spändes och hon kände hur orgasmen kom rusande inom henne, men då drog han upp henne i håret igen så att hon skrek till.
”I helvete att du har fått lov att komma nu!” morrade han hotfullt. ”Du kommer när jag säger åt dig att göra det, din lilla kåtfitta!”
Hon nickade intensivt och knep ihop ögonen för att tvinga sig själv att inte släppa kontrollen. Han skrattade upphetsat och gjorde sina knulldrag ännu hårdare och slickade henne på halsen. Hon kved och snyftade, njutningen rev i henne så hårt att hon knappt stod ut, men hon vågade inte släppa den fri, vågade inte komma innan han sagt att hon fick göra det. Han stönade högt och höll henne hårdare i håret och smiskade till henne, det var inte långt kvar för honom nu, det kände hon.
”Mmmh … du vill så gärna komma nu, va?” andades han i hennes öra.
”Jaaa, herre!” flämtade hon ansträngt.
”Be om att få komma då.”
”Snälla, låt mig komma, herre!” snyftade hon jämrande.
”Säg mitt namn …” viskade han, nästan ömt.
”David, snälla ….!” skrek hon och märkte hur det började svartna för ögonen.
Hon kände hans leende mot sin kind och så började han smeka henne ännu hårdare.
”Kom för mig, Nattalie, kom för din herre …”
Och då rasade alla fördämningar i henne, orgasmen skakade genom hennes kropp så att världen försvann från henne. Njutningen var som knivar, repen om kroppen kändes inte längre och hon skrek utdraget. Han höll henne tätt intill sig när hans varma sperma pumpade djupt in i henne och han stönade hårt. De stod så tills hennes krampande fittmuskler kramat ur honom allt och så släppte han henne och gled ur. Repen lossades, men hon vågade inte röra sig. Då vände han på henne och såg på henne. Hans ögon var mörka av tillfredsställelse. Han log och drog ett finger längs hennes kind.
”Kanske kan jag samarbeta med dig lite lättare nu,” sa han. ”Nu när du vet vem du tillhör.”
Hon log osäkert. Menade han detta? Då kysste han henne. En mjuk och öm kyss, som hon var helt oförberedd på. Hon älskade den.
”Vi behöver kanske inte mailas mer,” sa han och blinkade illmarigt.
”Kanske inte,” log hon och kände en underlig lycka. ”Bara när du vill be mig … göra saker för dig … herre.”
”Det är sant,” sa han med ett flin. ”Jag måste ju undervisa min lilla leksak …”
De klädde sig under tystnad och Nattalie kände plötsligt hur jobbet fått en helt ny dimension nu, en dimension som var farligt eggande. En dimension hon bara delade med David. När de skulle skiljas åt i entrén tog han tag i henne. Han smiskade lätt till henne över rumpan och log mörkt.
”Imorgon vill jag att du har den där klänningen,” sa han. ”Jag vill se dig i den.”
”Självklart,” log hon.
”Och du? Bry dig inte om underkläder. Jag vill ha fri tillgång.”
Han flinade triumferande. Hon nickade omtumlat.