Våra blickar möttes. Bara för en sekund men det räckte. Det räckte för att väcka det där pirret i dig som sa att något speciellt precis har hänt. Något som inte händer varje dag. Två sekunder senare har jag gått förbi dig. Gatan är full med folk, du vet inte vem jag är och du vet inte någonting om mig. Det enda du vet är att den blicken vill du möta igen. Du stannar upp, vänder dig om och letar efter mig i folkvimlet. Du ställer dig på tå för att se bättre men jag tycks inte finnas någonstans. Det
Fortsätt läsa